Orkar inte längre.

Jag är en tjej på 13 år. Jag får väldigt mycket hat på sociala medier där folk skriver att jag ska gå och dö, att jag är tjock, kommentarer om hur jag beter mig osv. När folk har börjat kalla mig tjock har jag börjat äta mycket mindre än jag borde. Mina vänner kan gå runt med magtröja hela dagarna men om jag ska gå runt med magtröja eller tighta tröjor så får jag inte äta på hela dagen. Dom kan äta hur mycket som helst men ändå stanna lika smala. Men om jag ska äta så måste jag ha en stor tröja eller hoodie t.ex.

 

Jag mår väldigt dåligt över vart i landet jag bor. Det är väldigt litet och folk från södra delarna av Sverige tror jag är trög bara för att jag bor här. Det sprids väldigt mycket rykten om mig som t.ex att jag röker, dricker osv. Skulle aldrig göra det, men pga ryktena tror alla att jag gör det.

 

Jag vill verkligen dö. Men jag är rädd för självmord. Vill bara avsluta allt. Har mått skit i snart 4 år, och inget blir bättre. Det känns som om döden är enda utvägen.

 

Jag har gått till bup, olika kuratorer och ringt till bris ett antal gånger. Men jag får aldrig ut ett enda ord så dom tror jag mår bra. Jag tror att jag har depression, har gjort massor av tester på nätet som visar att jag har stark depression men ingen tror att jag har det. Det är så lätt att klistra på ett fakeat leende varje dag. Folk brukar fråga mig hur jag alltid kan vara så glad och sprallig.

 

Jag orkar inte bry mig om skolan och mina betyg. Tror ändå jag kommer vara död innan jag har användning av betygen. Orkar inte göra något jag varit interesserad av förut. Vill inte träffa folk längre. Direkt när jag kommer hem från skolan lägger jag mig bara i min säng och startar musik. Vill inte träffa någon längre.

 

Min mamma skrev till mig tidigare idag att hon vill hoppa och att hon inte orkar mer. Jag har mått dåligt över det hela dagen. Jag vill att min mamma ska må bra. Hon kämpar så hårt för att jag och mina syskon ska må bra. Hon fixar så roliga saker åt oss ibland.

 

Jag har haft självskadebetende, men det har jag kommit över.

 

Folk påstår att jag inte kan må dåligt för att jag har så mycket, mina nära och kära är vid liv och har inga alkoholister i familjen. Men jag mår ändå skit. Gråter bara helt utan anledning jätteofta. Vet inte vart jag ska ta vägen längre. Har planer på att ta livet av mig sista veckan på sommarlovet 2019.

Anonym skrev:

Jag är en tjej på 13 år. Jag får väldigt mycket hat på sociala medier där folk skriver att jag ska gå och dö, att jag är tjock, kommentarer om hur jag beter mig osv. När folk har börjat kalla mig tjock har jag börjat äta mycket mindre än jag borde. Mina vänner kan gå runt med magtröja hela dagarna men om jag ska gå runt med magtröja eller tighta tröjor så får jag inte äta på hela dagen. Dom kan äta hur mycket som helst men ändå stanna lika smala. Men om jag ska äta så måste jag ha en stor tröja eller hoodie t.ex. Jag mår väldigt dåligt över vart i landet jag bor. Det är väldigt litet och folk från södra delarna av Sverige tror jag är trög bara för att jag bor här. Det sprids väldigt mycket rykten om mig som t.ex att jag röker, dricker osv. Skulle aldrig göra det, men pga ryktena tror alla att jag gör det. Jag vill verkligen dö. Men jag är rädd för självmord. Vill bara avsluta allt. Har mått skit i snart 4 år, och inget blir bättre. Det känns som om döden är enda utvägen. Jag har gått till bup, olika kuratorer och ringt till bris ett antal gånger. Men jag får aldrig ut ett enda ord så dom tror jag mår bra. Jag tror att jag har depression, har gjort massor av tester på nätet som visar att jag har stark depression men ingen tror att jag har det. Det är så lätt att klistra på ett fakeat leende varje dag. Folk brukar fråga mig hur jag alltid kan vara så glad och sprallig. Jag orkar inte bry mig om skolan och mina betyg. Tror ändå jag kommer vara död innan jag har användning av betygen. Orkar inte göra något jag varit interesserad av förut. Vill inte träffa folk längre. Direkt när jag kommer hem från skolan lägger jag mig bara i min säng och startar musik. Vill inte träffa någon längre. Min mamma skrev till mig tidigare idag att hon vill hoppa och att hon inte orkar mer. Jag har mått dåligt över det hela dagen. Jag vill att min mamma ska må bra. Hon kämpar så hårt för att jag och mina syskon ska må bra. Hon fixar så roliga saker åt oss ibland. Jag har haft självskadebetende, men det har jag kommit över. Folk påstår att jag inte kan må dåligt för att jag har så mycket, mina nära och kära är vid liv och har inga alkoholister i familjen. Men jag mår ändå skit. Gråter bara helt utan anledning jätteofta. Vet inte vart jag ska ta vägen längre. Har planer på att ta livet av mig sista veckan på sommarlovet 2019.

Godmorgon här på Mind Forumet.

* Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.

* Jag hör VERKLIGEN att Du inte på långa vägar mår bra och behöver akut hjälp.

* Du har sagt att Din mamma också inte mår bra, har hon fått någon form av hjälp ifrån öppenvårdsmottagning, vuxen inom Psykiatrivården i ditt län och hemkommun, där ni bor inom?

* Kan Du samtala med din mamma om ditt mående, har Du någongång satt dig ner ihop med henne och berättat hur Du VERKLIGEN mår inombords, har ni haft ett sådant samtal ihop överhuvudtaget?

* Har BUP / Barn- och ungdomspsykiatrin när Du träffat kuratorer där inte sätt att Du mår dåligt eller säger Du inte som det är då eller är Du rädd att prata med nya ansikten som dessa kuratorer inom BUP?

* Har Du inte fått träffa någon barnpsykolog och någon läkare på BUP?

* Vad har BRIS sagt när Du ringt dem? Har Du vågat säga hur mår när du ringt till BRIS?

* SNÄLLA, MiND Volontärer och moderatorerna kan ni skyndsamt svara på detta inlägg / tråd här ovan.

* Jag tycker Du skulle prova/testa att ringa till MiND Självmordslinje på telnr; 90101 och prata om dina självmordstankar som Du berättat om här, som har öppet mellan 06:00-24:00 alla dagar i veckan, inkl. helger och röda dagar.

Om Du inte vågar ringa dem så finns det en chatt som Du kan skriva anonymt till dem och den hittar Du på MiND.se hemsida och är öppen också mellan kl; 06:00 – 24:00.

* Om Du vill prata ut / skriva av dig med någon, så ställer jag mer än gärna upp här på Mind Forumet.

Var rädd om dig och ta hand om dig också…

Kramar…

På återseende…